TY - BOOK
T1 - Utsläpp av växthusgaser från torvmark
AU - Karin Hjerpe, Jordbruksverket
AU - Hillevi Eriksson, Skogsstyrelsen
AU - Malin Kanth, Naturvårdsverket
AU - Björn Boström, Naturvårdsverket
AU - Kerstin Berglund, SLU
AU - Örjan Berglund, SLU
AU - Mattias Lundblad, SLU
AU - Åsa Kasimir, Göteborgs universitet
AU - Leif Klemedtsson, Göteborgs universitet
AU - Jan Eksvärd, LRF
AU - Amelie Lindgren, Stockholms universitet
AU - Emma Svensson, Jordbruksverket
AU - Lindgren, Amelie
AU - Berglund, Örjan
AU - Berglund, Kerstin
AU - Lundblad, Mattias
AU - et al.
PY - 2014
Y1 - 2014
N2 - Dikad torvmark i Sverige avgav sammanlagt drygt 11,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2012, enligt den senaste klimatrapporteringen. Denna mängd kan jämföras med de totala svenska utsläppen av växthusgaser, som beräknades uppgå till 57,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter samma år. En åtgärd som skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser från dikad torvmark är att återställa marken till våtmark, vilket minskar avgången av koldioxid och lustgas från marken. Samtidigt ökar avgången av metan, men minskningen av koldioxid- och lustgasutsläppen är större, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser från marken totalt sett minskar. Om de ekonomiska resurserna för att återställa dikad torvmark till våtmark är begränsade bör man i första hand återställa dikade torvmarker som är stora källor för växthusgaser till våtmark. Studier av växthusgasutsläpp från dikade torvmarker som används för skogsproduktion visar att näringsrika och väldränerade marker är större källor för växthusgaser än näringsfattigare, fuktigare marker. Vi bedömer därför att det ur ett klimatperspektiv är viktigast att återställa dikad skogsmark med en kol:kväve-kvot under 25 som är frisk-fuktig eller torrare. Dikad torvmark som används för naturbete avger mindre växthusgaser än åkermark på dikad torvmark och därför är det viktigare att återställa åkermark till våtmark. Avgången av växthusgaser varierar mycket mellan olika åkrar på dikad torvmark. Det är dock inte möjligt att identifiera åkrar på dikad torvmark som är stora källor för växthusgaser utifrån markfuktighet eller kol:kväve-kvot, och inte heller utifrån några andra faktorer som är enkla att mäta. Detta beror sannolikt på att åkermarken generellt är så pass väldränerad och näringsrik att varken syreeller kvävetillgången är begränsande för avgången av koldioxid och lustgas. I ett längre tidsperspektiv kommer dikad torvmark att avge koldioxid och lustgas så länge det finns ett syresatt torvlager. Därför bedömer vi att det är viktigast att återställa dikad åkermark med tjockt torvlager till våtmark. Därtill bör mark som inte längre aktivt brukas prioriteras framför mark som fortfarande är i bruk. Utsläppen av växthusgaser verkar inte automatiskt minska när brukandet upphör och även om marken sannolikt kommer att försumpas på sikt, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser minskar, kan det ta väldigt lång tid. Dessutom borde kostnaderna för att återställa marken till våtmark i genomsnitt bli lägre om marken inte längre används. Hur mycket avgången av växthusgaser minskar när dikad torvmark återställs till våtmark beror inte bara på hur stor avgången av växthusgaser från den dikade marken var utan också på hur stor avgången från den anlagda våtmarken blir. Utsläppen från våtmarken påverkas av hur den anläggs och sköts. För att våtmarken ska avge så lite växthusgaser som möjligt bör grundvattennivån höjas så mycket att förhållandena före dikningen återskapas. Om våtmarken anläggs på mark som använts för jordbruksproduktion bör dessutom vegetationen tas bort före återställandet. Anläggning av våtmarker kan också ge andra nyttor – våtmarkerna kan bland annat gynna biologisk mångfald och minska näringsläckaget till våra sjöar och vattendrag. När en våtmark ska anläggas och skötas behöver man ta hänsyn till alla dessa aspekter så att våtmarken ger så stor nytta som möjligt.
AB - Dikad torvmark i Sverige avgav sammanlagt drygt 11,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2012, enligt den senaste klimatrapporteringen. Denna mängd kan jämföras med de totala svenska utsläppen av växthusgaser, som beräknades uppgå till 57,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter samma år. En åtgärd som skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser från dikad torvmark är att återställa marken till våtmark, vilket minskar avgången av koldioxid och lustgas från marken. Samtidigt ökar avgången av metan, men minskningen av koldioxid- och lustgasutsläppen är större, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser från marken totalt sett minskar. Om de ekonomiska resurserna för att återställa dikad torvmark till våtmark är begränsade bör man i första hand återställa dikade torvmarker som är stora källor för växthusgaser till våtmark. Studier av växthusgasutsläpp från dikade torvmarker som används för skogsproduktion visar att näringsrika och väldränerade marker är större källor för växthusgaser än näringsfattigare, fuktigare marker. Vi bedömer därför att det ur ett klimatperspektiv är viktigast att återställa dikad skogsmark med en kol:kväve-kvot under 25 som är frisk-fuktig eller torrare. Dikad torvmark som används för naturbete avger mindre växthusgaser än åkermark på dikad torvmark och därför är det viktigare att återställa åkermark till våtmark. Avgången av växthusgaser varierar mycket mellan olika åkrar på dikad torvmark. Det är dock inte möjligt att identifiera åkrar på dikad torvmark som är stora källor för växthusgaser utifrån markfuktighet eller kol:kväve-kvot, och inte heller utifrån några andra faktorer som är enkla att mäta. Detta beror sannolikt på att åkermarken generellt är så pass väldränerad och näringsrik att varken syreeller kvävetillgången är begränsande för avgången av koldioxid och lustgas. I ett längre tidsperspektiv kommer dikad torvmark att avge koldioxid och lustgas så länge det finns ett syresatt torvlager. Därför bedömer vi att det är viktigast att återställa dikad åkermark med tjockt torvlager till våtmark. Därtill bör mark som inte längre aktivt brukas prioriteras framför mark som fortfarande är i bruk. Utsläppen av växthusgaser verkar inte automatiskt minska när brukandet upphör och även om marken sannolikt kommer att försumpas på sikt, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser minskar, kan det ta väldigt lång tid. Dessutom borde kostnaderna för att återställa marken till våtmark i genomsnitt bli lägre om marken inte längre används. Hur mycket avgången av växthusgaser minskar när dikad torvmark återställs till våtmark beror inte bara på hur stor avgången av växthusgaser från den dikade marken var utan också på hur stor avgången från den anlagda våtmarken blir. Utsläppen från våtmarken påverkas av hur den anläggs och sköts. För att våtmarken ska avge så lite växthusgaser som möjligt bör grundvattennivån höjas så mycket att förhållandena före dikningen återskapas. Om våtmarken anläggs på mark som använts för jordbruksproduktion bör dessutom vegetationen tas bort före återställandet. Anläggning av våtmarker kan också ge andra nyttor – våtmarkerna kan bland annat gynna biologisk mångfald och minska näringsläckaget till våra sjöar och vattendrag. När en våtmark ska anläggas och skötas behöver man ta hänsyn till alla dessa aspekter så att våtmarken ger så stor nytta som möjligt.
KW - Torv
KW - växthusgasavgång
KW - Torv
KW - växthusgasavgång
UR - https://res.slu.se/id/publ/63811
UR - http://www2.jordbruksverket.se/download/18.64f2616c14acd372c5c4391c/1420810674894/ra14_24.pdf
M3 - Rapport
T3 - Rapport / Jordbruksverket
BT - Utsläpp av växthusgaser från torvmark
PB - Swedish Board of Agriculture
ER -