Ticking off the ungulate box: the role of different ungulate species in the transmission of tick-borne pathogens

Flera klövviltarter blir allt vanligare i Europa. Just klövvilt spelar en central roll i livscykeln för fästingen Ixodes ricinus, som är en viktig vektor för fästingburna patogener. Jag har undersökt vilken roll de olika klövviltsarterna har för spridningen av I. ricinus-burna patogener. Genom en metaanalys kvantifierade jag den relativa betydelsen av klövviltarter för spridning av Anaplasma phagocytophilum. Dessutom har jag genom fältstudier jämfört de enskilda klövviltsarternas bidrag till spridningen av A. phagocytophilum och Borrelia burgdorferi sensu lato (s.l.) genom att kvantifiera antalet fästingar på klövvilt, relativa klövviltstätheter, vegetationsstruktur och tätheter av värdsökande fästingar. Mina studier indikerade att hjortdjuren, framför allt dovhjort (Dama dama), bidrog mer till spridningen av fästingburna patogener jämfört med vildsvin (Sus scrofa). Jag modellerade sedan hur förändringar i artsammansättningen hos klövvilt påverkar etableringen av patogener, utryckt som reproduktionstalet R0. Hög täthet av dovhjort tillsammans med låg täthet av rådjur (Capreolus capreolus) resulterade i ett högre R0 för den zoonotiska A. phagocytophilum ekotyp 1, och ett lägre R0 för den icke-zoonotiska ekotypen 2. Effekterna av klövvilt på R0 av B. afzelii och B. garinii var försumbara. Min avhandling antyder alltså att olika klövviltsarter sannolikt varierar i sin effekt på cirkulationen av olika fästingburna patogener. Förvaltningen av klövvilt, som ett verktyg för att minska risker för folk- och djurhälsan, bör därför inte hantera klövvilt som en homogen grupp utan – beroende på patogenen – ta hänsyn till de potentiellt olika roller som klövviltsarterna kan ha.