Återgå till huvudnavigering Återgå till sök Gå direkt till huvudinnehållet

The recolonization of Eurasian lynx from central to southern Sweden: A success story

Bidragets översatta titel: Återkoloniseringen av lodjur från centrala till södra Sverige : En framgångssaga
  • Heather Hemmingmoore

Publikation: AvhandlingDoktorsavhandling

7 Nedladdningar

Sammanfattning

Återkoloniseringen av stora rovdjur till deras historiska utbredningsområde präglas av ekologiska och antropogena utmaningar. Denna avhandling studerade den naturliga återkolonisationen av det eurasiska lodjuret (Lynx lynx) av södra Sverige, den sista regionen att återkoloniseras efter att nästan ha utrotats från Sverige under början av 1900-talet. Först definierar jag tre kriterier för en framgångsrik återkolonisering: det måste finnas 1) tillgänglighet av lämpliga livsmiljöer, 2) tillräcklig många parningspartners för populationstillväxt och 3) tillräcklig genetisk mångfald för att förhindra inavel. Grundläggande för dessa krav är behovet av kontakt mellan kärnpopulationen och området för återkolonisation för att säkerställa att individerna kan nå lämpliga livsmiljöer. För att svara på frågan om återkolonisationen var framgångsrik använde jag först studier av habitatval för att identifiera lämpliga livsmiljöer (Artikel I), och populationsmodeller för att beräkna tillväxttakten under etableringsfasen (Artikel II). Jag använde sedan populationsgenomik för att studera genetisk struktur under återkolonisering (Artikel III) och individuell släktskap för att bättre förstå den genetiska kontakten mellan kärnområdet och området för återkolonisering (Artikel IV). Habitatvalsstudien visade att det fanns omfattande lämpliga livsmiljöer i södra Sverige, vilket bekräftades med inventeringsdata under återkolonisering. Den visade också att individer under spridning var mindre selektiva än etablerade lodjur (Artikel I). Populationsmodellerna visade att populationen i södra Sverige tillväxte långsammare än den i centrala Sverige under tidigare återkolonisering, och att en Allee-effekt var osannolik, vilket indikerar tillräcklig kontakt även vid låga populationstätheter (Artikel II). Den genetiska analysen visade ingen rumslig eller tidsmässig populationsstruktur, vilket återigen indikerar god kontakt mellan populationerna (Artikel III). Mönster av individuell släktskap visade ingen isolering med geografiskt avstånd (Artikel IV). Lodjurspopulationen kunde etablera sig i södra Sverige trots viss laglig jakt och tjuvjakt. Dessa resultat visar att stora rovdjurspopulationer kan expandera i frånvaro av skyddade områden. Jag hoppas att denna fallstudie är användbar för förvaltare och i naturvårdsarbete för att underlätta återhämtningen av andra djurpopulationer i människodominerade landskap.
Bidragets översatta titelÅterkoloniseringen av lodjur från centrala till södra Sverige : En framgångssaga
OriginalspråkEngelska
KvalifikationDoktor i filosofi
Förlag
Tryckta ISBN978-91-8046-222-8
Elektroniska ISBN978-91-8046-223-5
DOI
StatusPublicerad - 2023

Nyckelord

  • connectivity
  • isolation by distance
  • isolation by resistance
  • logistic regression
  • population genomics
  • range expansion
  • spatial principal component analysis

SLU-serie

  • Acta Universitatis Agriculturae Sueciae

Citera det här