Studio culture: settings, practices, and myths of design education

Designstudiokulturen håller på att förändras. Covid-19-pandemin var en påskyndande faktor i förändringen av såväl miljöer som praktiker inom designutbildning. Strukturella förändringar hade redan tidigare ägt rum, med implementeringen av digitala verktyg, internet, eller, mer nyligen, artificiell intelligens som ett hjälpmedel för design. Trots detta betraktar många forskare studioundervisningen som en fast modell med sina rötter i europeiska och nordamerikanska traditioner, och med sin egen studiokultur som nödvändig för utbildning av designers. Designstudiokulturens historia har inte ägnats kritisk granskning i någon större utsträckning. Ett historiskt perspektiv är avgörande för att förstå hur designutbildningen, dess miljöer, praktiker och representationer, har utvecklats runt idén om designstudion. Avhandlingens mål är att analysera den roll som dessa miljöer, metoder och representationer haft i utformandet av en designstudiokultur. Avhandlingen presenterar en diakronisk studie av designutbildning vid nyckelinstitutioner—École des Beaux-Arts, Arts and Craftsutbildningar, Bauhaus och nordamerikanska designutbildningar. Den undersöker hur samspelet mellan rumsliga miljöer och designutbildningens sociala dynamik utvecklades mellan ca 1850 och 1950. Genom ett historiskt perspektiv utforskas hur miljöer, verktyg, sociala interaktioner och praktiker påverkar samtidens studioundervisning. Slutsatserna pekar på att designstudiokultur skulle kunna förstås som något fast, samtidigt som det är en levande konstruktion, som ständigt formas och utmanas av social, teknologisk och institutionell förändring. Avhandlingen syftar till att bidra till den pågående diskursen om studiokultur. Genom att undersöka designutbildningars miljöer, praktiker och hur de representeras, ges ett historiskt perspektiv på deras kulturella betydelse, och främjar ett mer reflekterande förhållningssätt till framväxande pedagogiska utmaningar.