Sharing lifeworlds and creating collaborative cultures: challenges for the advisory system in order to contribute to a sustainable farm development

Dagens lantbruksrådgivningssystem i Sverige är dåligt anpassat för att stödja lantbrukare i frågor som rör långsiktiga strategier samt med att bidra till en hållbar utveckling på gårdsnivå. Avhandlingen hävdar att två sammanhängande orsaker till detta dels är den reduktionistiska kunskap som rådgivarna besitter, dels rådgivningssystemets strukturella uppbyggnad. Medan lantbrukets utmaningar är systemiska, bygger dagens rådgivningstjänster på ämnesuppdelade kunskaper och icke-systemiska modeller. Även om olika åtgärder för att förändra upplevda brister har vidtagits, har önskade förändringar inte förverkligats. Avhandlingen är en multi-metodologisk studie av projekt och förändringsprocesser som ägt rum i rådgivningssystemet de senaste två decennierna. Data har insamlats genom fallstudier, semi-strukturerade intervjuer, litteraturstudier och diskursanalys. Baserat på åtta fall och med hjälp av ett teoretiskt ramverk bestående av systemtänkande, systemgränser, lärandeloopar, förändringsordningar, organisationskultur och epistemologi, har avhandlingen försökt förklara varför önskade förändringar inte har förverkligats. För att förstå det sammanhang i vilket fallen har ägt rum, ger avhandlingen en historisk skildring över systemets utveckling. Analysen granskar rådgivningssystemet på tre olika nivåer – rådgivningssystemet i stort, rådgivningsorganisationerna och rådgivningstjänsterna – och diskuterar dessa i förhållande till de hållbarhetsutmaningar som lantbruket står inför. En anledning som framförs till varför förändringsprocesserna inte har haft önskad effekt, är att man misslyckats med att göra noggranna problembeskrivningar och sätta relevanta systemgränser kring problemen. Systemet har även visat sig lida av en oreflekterad uppfattning om vad som krävs för att förändra en organisationskultur från individualistisk till en som präglas av samverkan. Avhandlingen framhåller avsaknaden av arenor för reflektion, motsvarande de högre lärandelooparna på alla systemnivåer, som hinder för utveckling av rådgivningssystemet. För att rådgivningstjänsterna ska kunna hantera frågor av långsiktig karaktär, såsom hållbarhet, förespråkar avhandlingen behovet av en breddning av epistemologin som ligger till grund för dagens rådgivningssystem–från en som bygger på enskilda personers explicita kunskap, till en som också innefattar kunskapsbäraren och kunskapandet. En sådan utveckling skulle både kräva och skapa de samverkanskulturer som behövs för att kunna hantera de systemiska utmaningar som lantbruket står inför.