Återgå till huvudnavigering Återgå till sök Gå direkt till huvudinnehållet

Predasjonsmønster hos enslige stasjonære ulver og ulver på vandring. utredning om ulv og elg del 3

Publikation: Bok/rapport/proceedingsRapportForskning

Sammanfattning

Vargen är ett socialt rovdjur där den största andelen (oftast 80-90%) av stammen lever i flockar eller par inom väl definierade områden (revir) som aktivt försvaras mot artfränder. Dessutom består en vargpopulation av ensamma vargar som kan delas in i stationära individer som är etablerade i ett område och icke-stationära vargar (s.k. vandringsvargar). Stationära ensamma individer är vargar som antingen har etablerat ett eget revir men fortfarande väntar på en eventuell partner eller vuxna individer som har levt i ett revir men av någon anledning förlorat sin tidigare partner. Icke-stationära ensamma djur är vanligtvis av unga vargar som är på vandring efter att ha lämnat uppväxtreviret. Andelen ensamma vargar i en vargpopulation varierar under hela året men är som högst på sommaren. Det skandinaviska vargforskningsprojektet SKANDULV har tidigare bidragit med omfattande ny kunskap om vargens predationsmönster när det gäller flockar och par. Liksom i de flesta vargpopulationer är stora klövdjur de främsta bytesdjuren för vargar i Skandinavien. Predationsmönstret och jaktbeteendet hos ensamma vargar är dock mindre känt både under skandinaviska förhållanden och internationellt. I denna studie presenterar SKANDULV de första resultaten på predationsmönster hos både ensamma icke-stationära och stationära vargar i Skandinavien. 10 radiomärkta ensamma vargar, 7 hanar och 3 tikar, undersöktes med antingen GPS (9) eller VHF-sändare (1) under totalt 16 studieperioder, vilket motsvarade totalt 552 dagar. Positioneringsintervallet (GPS) under studieperioderna var antingen varje eller var fjärde timme. Koncentrationerna av de radiomärkta vargarnas positioner, men också enstaka positioner, undersöktes i fält efter bytesrester och annan typ av föda (t.ex. slaktrester från djur som inte dödats av varg). Totalt påträffades 79 klövdjur som bedömdes dödade av vargarna. Äldre stationära vargar hade en klart högre predationstakt jämfört med 1-åriga vargar. Endast två av de fem icke-stationära vargarna lyckades döda ett klövvilt på egen hand. Dessa representerade endast 13 (16%) av de totalt 79 vargdödade klövdjuren. För de tre andra icke-stationära vargarna som följdes under totalt 90 studiedagar fann vi inte ett enda fall där någon av dessa hade lyckats döda ett klövvilt. De fem vuxna stationära vargarna var därmed ansvariga för 66 (84%) av alla klövdjur som påträffades och dödade av ensamma vargar i denna studie. Beräkningarna av tillgänglig biomassa från de dödade bytesdjuren visade att ensamma stationära vargar hade tillgång till mer bytesbiomassa än vad som behövdes för att täcka sina dagliga energibehov och deras predationstakt var ca. 70% av den uppmätta för flockar och par. Andelen ensamma vargar i den skandinaviska populationen beräknas uppgå till ca. 15%, varav 10% icke-stationära och 5% stationära, medan resterande 85% av vargarna ingår i flockar och par med en genomsnittlig gruppstorlek på 3,4 djur. En grov uppskattning baserat på dessa data tyder på att ensamma vargar svarar för ca. 19% av vargpopulationens totala årliga uttag av klövdjur i Skandinavien.
OriginalspråkNorska
FörlagHøgskolen i Innlandet
Antal sidor21
ISBN (tryckt)978-82-8380-084-5
StatusPublicerad - 2019

Publikationsserier

SerieSkriftserien (Høgskolen i Innlandet)
Numrering24
ISSN2535-5678

Nyckelord

  • atferd
  • canis lupus
  • elg
  • enslig ulv
  • predasjon

Citera det här