Population regulatory processes in the Baltic salmon (Salmo salar)

I fiskeriekologi utgör förståelsen om populationsreglering fundamentet och är den process som möjliggör ett hållbart uttag från naturliga populationer. I denna avhandling undersöker jag potentiella källor till bias i beståndsanalyser, samt alternativa metoder som kan användas för att skatta effekten av populationsreglerande processer. Först studerar jag hur spridningsmönster av lekfisk påverkar beståndsuppskattningsparametrar och finner att beroende på spridningsmönstren hos lekfisken så kan det genereras biasi estimaten av rekrytering och rekryteringparametrarna i de två vanligaste beståndskattningsmodellerna. Detta kan introducera en högre täthetsberoende dödlighet än förväntat. Dessa modeller användes sedan på befintliga data för att definiera spridningsmönstret av lekfisk hos östersjölax (Salmo salar). Resultaten är i linje med andra studier som föreslår att laxen tenderar att även inom älven återvända till födelseplatsen för lek. Jag presenterar även en metod för att förutsäga vid vilken storlek och ålder som lax smoltifierar. Genom att använda längddata från stirr och smolt gick det att förutsäga vid vilken längd och ålder som laxen vandrar ut i havet. De parametrar som estimerades med denna metod kunde även överföras till närliggande älvar för att estimera storlek och åldersfördelningen av smolt baserat på endast stirrlängder. Genom experiment utforskade jag slutligen konkurrensen mellan lax och öring (Salmo trutta). Jag finner att de två arterna konkurrera ut varandra men att detta mönster inte är täthets beroende utan snarare temperaturberoende då öringen är den starkaste konkurrenten vid högre temperaturer och lax vid lägre. Resultaten i denna avhandling ger viktig kunskap och förståelse för regleringsprocesser vilka är viktiga vid beståndsanalyser.