Physiological response to weight carrying in horses: with emphasis on conformation and training of Icelandic horses

Det pågår en välfärdsdebatt om ryttarens vikt i förhållande till hästens storlek, men den vetenskapliga kunskapen i ämnet är begränsad. Avhandlingens syfte var att undersöka sambandet mellan kroppsmått och både subjektivt och fysiologiskt bedömd viktbärande förmåga hos Islandshästar. Vidare var syftet att undersöka om viktbärande förmåga kan uppskattas med ett standardiserat arbetstest (SET) på rullmatta och att utvärdera ett träningsprogram för viktbärande förmåga. Kroppsmått och hullpoäng samlades in från hästar som deltog i ett avelsvärderingstest (BEFTh) samt från och turridnings- och ridskolehästar (TRh). Sexton hästar genomförde ett SET och ett uppsuttet fyrastegs vikttest, med 20 %, 25 %, 30 % och 35 % av sin kroppsvikt (BW). Ytterligare 14 hästar genomförde vikttestet innan och efter en 7- veckors, antingen med ryttare (n=7) eller utan (n=7), träningsperiod. Hjärtfrekvensen (HF) mättes under arbete och blodprover togs under arbetstesten för analys av plasmalaktatkoncentration. BEFTh hade en större skillnad mellan mankhöjd och höjd vid rygg och kors, en mindre skillnad mellan höjd vid kors och rygg, och en lägre hullpoäng än TRh. Höjdmått var positivt korrelerade med subjektiv viktbärande förmåga. Bröstbredden var positivt korrelerad med förhållandet mellan ryttaren och hästens vikt (BWR) vid mjölksyratröskeln. En relativt hög manke jämfört med kors och rygg och en rak rygglinje var också associerade med bättre viktbärande förmåga. Hastigheten vid en plasmalaktatkoncentration på 3 mmol/L vid SET var positivt korrelerad med BWR vid en HF på 180 slag/min vid vikttestet. Inga andra fysiologiska parametrar korrelerade mellan testerna och ett SET som användes i denna avhandling är förmodligen inte lämplig för att uppskatta viktbärande förmåga. Plasmalaktatkoncentrationen tenderade att vara högre för hästar tränade utan ryttare och lägre för hästar tränade med ryttare efter träningsperioden jämfört med före, vilket indikerar att uppsutten träning är fördelaktigt för viktbärande förmåga.