Peatland hydrology in boreal Sweden: Modelling, long-term data analysis, and experimental rewetting

Torvmarker är den dominerande typen av våtmarker i det boreala ekosystemet och har föreslagits spela en betydande roll i att mildra de hydrologiska effekterna av extremväder från uttorkning och översvämningar. Trots de värdefulla ekosystemstjänster som torvmarker erbjuder har en stor del av deras område globalt sett förstörts av mänskliga aktiviteter. Med ökad medvetenhet om klimatförändringarnas negativa effekter på boreala ekosystem har återställning av dränerade torvmarker lyfts fram som en naturbaserad lösning för att mildra effekten av extremväder. Vetenskapligt stöd för effektiviteten hos denna strategi saknas dock till stor del. Genom att använda en unik samling hydrologiska fältobservationer och modellering tillhandahåller denna avhandling en omfattande analys av torvmarkers hydrologiska funktion på både lokal och regional skala inom ett heterogent borealt landskap (Paper I och Paper II). Slutligen behandlar vi frågan om huruvida det, för att mildra effekten av översvämningar och låga flödesförhållanden, är mer effektivt med återvätning av torvmarker än att lämna historiskt dränerade torvmarker som de är (Paper III och Paper IV). Våra resultat indikerar att den reglerande effekt som torvmarker har på avrinningsresponsen främst sker på lokal nivå. Vi kunde också påvisa att återvätning av torvmarker framgångsrikt höjde grundvattennivån, ökade basflödet och förbättrade den totala lagringskapaciteten inom det undersökta området. Återvätning av torvmarker dämpar effektivt högflöden, minskar avrinningskoefficienten och responsen i flödesökningen. Sammantaget kan återvätning av torvmarker sägas vara ett effektivt verktyg för att mildra översvämningar. Men då hydrologiska system till sin natur är dynamiska och variabla finns ett behov av långsiktig och kontinuerlig övervakning av de processer som uppkommer i torvmarker till följd av återvätning.