Kustnära piggvars- och flundrefiske på Gotland: fisket, sälproblematiken och sälsäkra fiskemetoder

Kring Gotland förekommer ett riktat garnfiske efter både piggvar och flundra. Populationen av gråsäl har ökat sedan 1980-talet och med den har även säl- och fiskekonflikten ökat vilket innebär stora ekonomiska förluster för det småskaliga kustnära fisket. Syftet med detta projekt var att beskriva sälproblematiken i kustfisket efter piggvar och flundra samt att studera olika alternativa fiskemetoder till garnfisket. I den första delen av projektet analyserades information från loggboken för att få en uppfattning av hur stor del av fångsten som är sälskadad i det gotländska piggvar- och flundrefisket. I den andra delen av projektet testades burars och ryssjors fångsteffektivitet av flundra och piggvar och jämfördes med fångster från garnfiske i samma område. Projektet undersökte även vilka stimuli som är optimala för att attrahera piggvar och flundra genom att studera beteendet hos dessa arter i relation till utsatta stimuli som ljus, bete och rörelse. Loggboksanalyserna visade att mängden fångad piggvar kring Gotland minskat från över 100 ton 1996 till ett ton 2016. Fiskeansträngningen och antalet fiskare har minskat och samtidigt har andelen sälskador ökat drastiskt från år 2000 när inga sälskador rapporterades till 82 % av ansträngningen år 2015. Dock kan de ökande sälskadorna vara en bidragande orsak till minskningen i fiskeansträngning och en lägre fiskeansträngning kan i sin tur också bidra till ökande sälskador för enskilda fiskare. Loggboksanalyserna av sälskador på flundra var svårtolkade eftersom att andelen av torsk i flundregarn ofta överstiger mängden flundra vilket innebär att det kan vara sälskadad torsk som främst bidrar till sälskadenoteringarna. Det var ingen signifikant skillnad i total fångsteffektivitet mellan torskburar, torskryssjor och braxryssjor under 2013. Inga piggvarar över 30 cm fångades i burar eller ryssjor, dock fångades 0,68 st/100 m garn vilket indikerar att det fanns piggvar i området. Fångsterna av flundra över 25 cm var små i burar och ryssjor, totalt 8 st medan 62 st fångades i garn (0,7 st/100 m garn). Det var en signifikant skillnad i total fångsteffektivitet mellan de olika redskapen år 2014. Både braxryssjan och torskryssjan fick signifikant större fångster än samtliga burmodeller. I båda redskapstyperna fångades mer flundra än torsk. Inga piggvarar över minimimåttet fångades i burar eller ryssjor, däremot fångades 56 st i garn (1,33 st/100 m garn). De små fångsterna av flundra i de betade redskapen tyder på att flundror inte i samma utsträckning som torsk attraheras av betesdoft, samtidigt som fångsterna i garnen under slutet av fiskeperioden visade att det inte är var stora tätheter av flundra i området. Vid stimuliförsöken filmades totalt 314 timmar varav 215 analyserades. Rörelse var det stimuli som attraherade flest piggvarar medan flundra attraherades främst till bete. Stimulins attraktionskraft avtog med tiden efter att de sattes ut. Den avtagande effekten med tid förväntas främst vid användande av bete då doften är starkast i början. Sammanfattningsvis kan det konstateras att enstaka betade burar och ryssjor såsom de som används i detta projekt inte omedelbart kommer att kunna utgöra ett alternativ till garnfisket efter piggvar på Gotland under sommaren, på grund av de ringa fångster som erhölls i provfisket.