Improving horse welfare through assessment and feedback

Hästvälfärd är ett mångfacetterat koncept som omfattar både mentala och fysiska aspekter. I den här avhandlingen används ett helhetsperspektiv till att bedöma hästvälfärd med Welfare Quality’s® (WQ®) principer och kriterier som utgångspunkt. Målet med avhandlingen var att utveckla ett bedömningsprotokoll för hästvälfärd i linje med WQ® och att utveckla ett system för att återkoppla resultaten från bedömningarna till hästägarna. I den första studien genomfördes en omfattande litteraturstudie av befintliga mätmetoder av hästvälfärd vilket resulterade i en lång lista med potentiella mätmetoder att inkludera i protokollet. Efter ett flertal diskussioner med nationella och internationella experter inom relevanta områden kortades listan med mätmetoder ned och sammanfattades i ett bedömningsprotokoll för hästvälfärd: horse welfare assessment protocol (HWAP). I en pilotstudie påvisades det att protokollet utgör en stabil grund för att övervaka hästvälfärd, har hög repeterbarhet och är praktisk tillämpbart under fältförhållanden. Den andra studien jämförde en uppdaterad version av HWAP med det offentliga protokoll (OP) som används vid offentlig svensk djurskyddskontroll. Resultaten indikerade att den högre detaljrikedomen och större antalet djurbaserade mått i HWAP möjliggjorde en mer utförlig bedömning av de individuella djurens faktiska välfärd än OP. Den tredje studien använde ett frågeformulär för att undersöka svenska hästägares beslutsfattning kring hästvälfärd och vilka preferenser de hade gällande återkoppling från välfärdsbedömningar. Resultaten påvisade ett behov av systematisk välfärdsbedömning som kan förse hästägare med solid kunskap och vetenskapligt grundade råd inom olika områden. Resultaten från studien och feedback från de stall som deltog i studierna i avhandlingen användes till att utveckla en databas där hästägare kan få tillgång till sina resultat från välfärdsbedömningar online. Den fjärde och sista studien utvärderade hur olika mängder feedback från bedömningar (med HWAP) påverkade faktiska ändringar i hästvälfärden. Resultaten visade att ett sexmånadersintervall mellan bedömningar troligtvis är otillräckligt för att betydande förändringar ska synas. Studien indikerade att utbildningsnivån hos den som är huvudansvarig för hästarna (t.ex. stallchefen) inte verkar ha något samband med förändringar i den faktiska hästvälfärden efter feedback. Avhandlingen utgör en stabil grund för att bedöma hästvälfärd och att förse hästägare med återkoppling från bedömningar. Den ger också en inblick i det komplicerade ämnet med att förändra hästägares beteenden, vilket mäts indirekt genom hästvälfärdsbedömningar.