How to make money: profitability in pasture and forage based Swedish beef production

Lönsamheten i svensk nötköttsproduktion är låg, bland annat på grund av småskalighet och vårt nordiska klimat. Syftet med denna avhandling var att hitta vägar för ökad lönsamhet i svensk nötköttsproduktion. Första studien undersökte om det är lönsamt att skapa större betesfållor genom att inkludera intilliggande små svårbrukade åkrar samt skog till befintlig naturbetesmark. Den andra studien undersökte, förutom olika besättningsstorlekar, även om tjurar uppfödda på stall eller stutar på naturbetesmark var mest lönsamma i olika delar av Sverige, medan fokus för den tredje studien var arbetstid i dikobesättningar. I den fjärde studien jämfördes lönsamhet vid utfodring av ensilage baserat på två olika typer av gräs till mjölkkor, köttrastjurar och dikor under tre olika väderscenarier och i olika delar av Sverige. Resultaten visar att det finns storleksfördelar. Större betesfållor minskade kostnaderna per djur. Även om betesrestaureringen var kostsam och virkesproduktion förlorades, var åtgärden i samtliga undersökta fall lönsam. Beroende på geografisk belägenhet och naturgivna förutsättningar, var tjur- eller stutproduktionen mest lönsam. För att stuten skulle bli än mer lönsam behövdes större intäkter och/eller lägre kostnader kopplade till betesdriften. Stora besättningar med dikor hade generellt mindre arbetstid per ko och år än mindre besättningar, men det var stor variation i arbetstid, speciellt i mindre besättningar. Med ett förändrat klimat med mer frekvent extremväder kan olika vallväxters relativa konkurrensförmåga förändras. Därför är det av vikt att välja rätt gräsart. Resultaten visade att för tjurar var olika gräs bäst i olika situationer medan mjölkkor nästan alltid har bäst lönsamhet med traditionell timotej och dikorna har högst lönsamhet med hög fiberhalt i fodret. Denna avhandling visar att det går att öka lönsamheten i nötköttsproduktion.