Höstvetets förmåga att allelopatiskt reducera tillväxten av renkavle – inventering av aktuella höstvetesorter och nya genkällor

Renkavle (Alopecurus myosuroides Huds.) utgör ett allt större problem i sydsvenskt höstveteodling. Anledningen är milda vintrar och en ökad ensidig höstveteodling. Svårigheter att kemiskt bekämpa renkavle liksom andra gräsogräs gör det svårt att hålla renkavlen under kontroll. Inte mist då renkavle har stor benägenhet att utbilda resistens mot herbicider. I dag finns det många fält med resistent renkavle för en eller flera herbicider. Redan ett fåtal plantor påverkar kärnskörden och 100 plantor per m2beräknas ge ett skördebortfall på ett ton eller mer. Dessutom ökar problemen drastiskt pga en rik fröskörd. Detta och när det inte finns några verksamma herbicider, gör att det blir omöjligt att odla höstsådda stråsäd om inte mycket speciella åtgärder vidtas. En sådan vore att välja sorter som klarar konkurrensen bättre med renkavle. I detta faktablad redovisas resultaten från en inventering av ett 40-tal aktuella höstvetesorters förmåga att allelopatiskt d.v.s genom att utsöndra tillväxthämmande ämnen via rötter och blad påverka tillväxten av renkavle. I projektet har studier även gjorts 45 vetelinjer där delar av vetegenomet byts ut av råggenomet. För allelopatistudierna har ett enkelt biotest används. En uppföljning på ett begränsat material har även gjorts i fält. Resultaten visar att det finns en stor variation i befintligt sortmaterial i att hämma rottillväxten hos både resistent och icke-resistent renkavle. Högst påverkan hade dock två rågvetesorter som ingick i studien, samt några nya sorter samt nummersorter. Tyvärr har flera av dessa sorter även en svag vinterhärdighet. Ett fåtal linjer med gener från råg hade även en hög allelopatisk aktivitet. Ändå var det rågvete, dvs genotyper med hela råggenomet som var bäst. Fältförsöken visade att biotestet åtminstone delvis var relevant för sortens påverkan på renkavle även i fält.