Friluftslivets natur: människors rörelsemönster avslöjar landskapspreferenser

A reduction of accessible green space has deteriorated peoples’ opportunities for recreation. To be able to assess landscapes’ potential for recreation, indices and frameworks have been developed. These have mostly relied on expert knowledge rather than analyses of empirical data. Empirical data could be achieved by studying actual landscape usage by recreationists via Public Participatory GIS (PPGIS), where surveys are employed to gain spatial data of peoples’ recreational habits. Analysing such data is challenging, as other aspects than preference, for instance accessibility, also affect where recreation occurs.This thesis investigates what landscape characteristics are important for recreationists, how an index of recreational potential can be created, and how PPGIS methodology can be improved to better understand recreation. It also evaluates the Perceived Sensory Dimensions framework, a proposed design tool based on how humans perceive environments. These aims are achieved through a literature review of which forest characteristics are preferable, combined with two PPGIS studies employing novel methodology to analyse the choice of location for recreation in Sweden.The literature review resulted in a proposal for a recreation potential index for forests in Sweden, where large trees, proximity to water, and the absence of traces of forestry were identified as the most important elements. The PPGIS studies showed that the improved methodology, including the use of machine learning models and viewshed analysis, yielded accurate models. The models indicated several characteristics of particular importance for recreationists, such as proximity to water, recreational infrastructure and lack of urban noise. Finally, the evaluation of the PSD framework revealed it to have good internal validity, aligning with theoretical expectations. However, it also concluded that it is unsuitable as a tool for mapping landscapes based on their characteristics.
En minskning av grönområden har försämrats människors möjligheter för friluftsliv. För att kunna bedöma ett landskaps potential för friluftsliv har olika index och ramverk utvecklats. Dessa har främst förlitat sig på expertkunskap snarare än analyser av empiriska data. Empiriska data skulle kunna uppnås genom att studera hur friluftslivsutövare rör sig i landskapet, till exempel genom Public Participatory GIS (PPGIS), där enkäter används för att samla in rumsliga data om människors rörelsemönster. Att analysera sådana data är dock utmanande, då andra aspekter än preferens, till exempel tillgänglighet, också påverkar var friluftsliv äger rum. Denna avhandling undersöker vilka landskapsegenskaper som är viktiga för människor, hur ett index på landskapspotential för friluftsliv kan skapas, och hur analysmetoder för PPGIS kan förbättras. Den utvärderar också Perceived Sensory Dimensions-ramverket, ett designverktyg baserat på hur människor uppfattar miljöer. Dessa mål uppnås genom en litteraturöversikt över vilka skogsegenskaper som människor föredrar, samt två PPGIS-studier som använder nyskapande metodik för att analysera svenskars val av område för friluftsliv. Litteraturöversikten resulterade i ett förslag på ett index för landskapspotential för skogar i Sverige, där stora träd, närhet till vatten och frånvaron av spår från skogsbruk identifierades som de viktigaste elementen. PPGIS-studierna visade att den förbättrade metodiken, inklusive användningen av maskininlärningsmodeller och siktfältsanalys, gav starka modeller. Modellerna indikerade flera egenskaper av särskild betydelse, såsom närhet till vatten, anläggningar och anordningar för friluftsliv, och avsaknad av buller. Slutligen visade utvärderingen av PSD-ramverket att det inte är lämpligt som ett verktyg för att kartlägga landskap baserat på deras egenskaper, men gav stöd för att ramverkets har en god intern validitet.