Forest planning to reduce disturbance damage in the context of climate change

Under de senaste åren har skogen och dess möjligheter att mildra klimatförändringarna och hållbart tillhandahålla ekosystemtjänster fått mycket uppmärksamhet. Här har naturliga störningar en viktig roll eftersom dessa kan hota ekosystemtjänster som till exempel virkesproduktion. Denna avhandling ökar vår förståelse av hur skoglig planering kan minska skogens känslighet för störningar genom att genomlysa olika naturliga störningar i svenska skogar samt undersöka sambandet mellan vanliga skogsskötselstrategier och deras effekter på skogens känslighet för olika skador. Dessutom presenteras nya planeringsmodeller som specifikt behandlar skador av den europeiska granbarkborren och av vind, d.v.s. störningar som är aktuella i Sverige. Modellerna baseras på en optimerande ansats för att identifiera optimal skötsel som ökar motståndskraften mot naturliga störningar för varje bestånd och som ger upp till specifika rumsliga skogstillstånd på fastighetsnivå. För att minska känsligheten för granbarkborre bör skogen brukas med kortare omloppstider och med flera trädslag. För att minska känsligheten för vindskador bör man minska längden på av beståndskanter som exponeras för vind och undvika slutavverkningar intill bestånd som är känsliga för vindskador. Studierna visar även att anpassningar av skötseln för att minska skogens känslighet för att drabbas av skada kan påverka skogens ekonomi samt den totala avverkningsvolymen med 5 till 10 %. Förståelsen av varje typ av störning är avgörande för att anpassa skogsskötseln och minska känsligheten. Denna avhandling visar att avancerad och ändamålsenlig skoglig planering kan minska känsligheten för skador från naturliga störningar.