Drivers and food web effects of Gonyostomum semen blooms

Algen gubbslem (Gonyostomum semen) bildar intensiva blomningar i humösa sjöar under sensommaren, då den kan utgöra över 95 % av den totala växtplankton¬biomassan. Gubbslem orsakar besvär för personer som badar eftersom den bildar ett slemmigt lager på huden som kan orsaka hudirritation hos känsliga individer. Flera studier har rapporterat om ökande förekomst och blomningsfrekvens av gubbslem under de senaste årtiondena, men det är inte klarlagt vilka miljöfaktorer som gynnar förekomst och blomning av algen. Gubbslemmets stora cellstorlek i kombination med att cellerna kan skicka ut långa slemmiga trådar (trichocyster) och att algen migrerar till hypolimnion på natten kan minska betningstrycket från djurplankton och leda till att flödet av energi och näringsämnen till högre trofinivåer minskar. Studierna som ingår i den här avhandlingen har undersökt vilka miljöfaktorer som bäst förklarar förekomst och blomningar av gubbslem och hur algen påverkar samhällsstruktur och födointeraktioner i boreala, humösa sjöar. Resultaten visar att antalet sjöar där gubbslem förekommer har ökat under perioden 1995–2010, speciellt i södra Sverige. Antalet blomningar och den totala biomassan av gubbslem ökade däremot inte utan varierade mellan åren och nådde en topp under mitten av perioden. Temperatur och tillväxtsäsongens längd var viktiga faktorer för förekomsten av gubbslem och i mindre utsträckning för bildandet av blomningar. Lokala faktorer som pH och vattenfärg var dock viktigare för att blomningar skulle uppstå, vilket tyder på att gubbslem har vissa habitatkrav som måste vara uppfyllda för att blomningar ska kunna bildas. Den pågående ökningen av vattenfärg och stigande temperaturer kan göra att fler sjöar blir lämpliga habitat för gubbslem, att vi oftare kommer att hitta gubbslem i våra sjöar och att antalet blomningar kommer att öka. Blomningar av gubbslem ledde till att djurplanktonsamhällena dominerades av små cladocerer. De kan inte äta gubbslem utan åt istället mer heterotrofa födokällor (bakterier eller heterotrofa protister), vilket stöder hypotesen om en minskad koppling mellan växt- och djurplankton under blomningar av gubbslem. Ett djurplanktonsamhälle dominerat av små djur med en diet som till stor del består av lågkvalitativa födoresurser kan utgöra en dålig resursbas för planktivora fiskar. Däremot tyder stora antal av den rovlevande tofsmygglarven Chaoborus flavicans i blomningssjöar på att denna predator gynnas av gubbslemsblomningar. Det fanns trots allt några djurplanktonarter som kunde äta gubbslem – calanoida copepoder och en stor cladocerart. Detta tyder på att blomningar av gubbslem skulle kunna kontrolleras genom biomanipulation av fisksamhällen.