Carbon castles vs. beetle-fungus armies: phenology of the spruce bark beetle and Norway spruce resistance in times of climate change

Under senare år har kolinlagringen i europeiska skogar minskat på grund av ett förändrat klimat som medfört omfattande torka och utbrott av barkborrar. Angrepp av granbarkborren Ips typographus (L.) är en naturlig störningsfaktor i skogar dominerade av gran Picea abies (Karst). Genom massangrepp kan barkborren övervinna försvaret hos friska träd. Torkstress kan minska trädens försvarsförmåga och göra dem mer mottagliga för barkborreangrepp. Efter den extrema torkan 2018 som drabbade stora delar av Europa, inklusive Sverige, har granbarkborren angripit och dödat hundratals miljoner kubikmeter av gran. Syftet med denna avhandling var att öka kunskapen om regionala och säsongsmässiga variationer i granbarkborrens fenologi och granens försvarsförmåga mot angrepp i Södra Sverige. Feromonfällor och fällda träd som koloniserats användes för att bestämma flygaktivitet och temperatursummor (daggrader (dd) >5°C) för första svärmning, syskonkull och kläckning av den nya generationen. Granens försvarsförmåga mot angrepp undersöktes på tre lokaler i södra Sverige vid fyra tillfällen under växtsäsongerna 2019 och 2021 genom att mäta tillväxten av en barkborreburen blånadssvamp, som inokulerades i träden. Svampens tillväxt jämfördes i relation till, granens fenologi (skottskjutning), markfuktighetsförhållanden och graden av torkstress under olika tidsperioder innan inokulering. Granbarkborrarna började flyga i slutet av april (47 dd efter 1 januari) då en första kull anlades. Anläggning av en andra kull (syskonkull) började i slutet av maj (122 dd efter första kullens anläggning). Fortsatt hög flygaktivitet under säsongen indikerade att syskonkullar var vanliga. Den nya generationen började lämna sina värdträd i slutet av juni (437 dd efter kolonisering) för att initiera en andra generation. Granens försvar var i genomsnitt lägre under tidiga säsongen (juni) än senare men varierade med både mängden nederbörd och lokala markfuktighetsförhållanden. Försvaret var högre under 2021 än 2019, vilket tyder på att granarna återhämtad sig efter den svåra torkan 2018, För båda åren fanns det en signifikant korrelation mellan nekrosstorlek (trädförsvar) och tillgänglighet på vatten föregående höst. I det nu rådande klimatet i södra Sverige är granens försvar lägst vid trädangrepp under tiden för syskonkullsvärmning av granbarkborren (juni). Med pågående klimatförändringar är kunskap om tröskelvärden både i barkborreutveckling och trädens torkstress avgörande för att bättre förutsäga omfattningen av framtida barkborreutbrott.