Canine heterophilic antibodies

Anamnesis, physical examination and laboratory testing are the pillars of the clinical diagnostic procedure. Alas, laboratory tests are not perfect and analytical errors happen, which can lead to misdiagnosis and detrimental consequences for patient care. Immunoassays are commonly used to measure various hormones and disease markers in patient samples. Despite decades of methodological development and technological advances, immunoassays used for clinical diagnosis are still associated with limitations and even some flaws.This thesis focuses on a long-lived immunoassay flaw that has been poorly researched in veterinary medicine. Humans and animals both carry heterophilic antibodies, also called anti-animal antibodies, in their circulation. These antibodies can interfere with immunoassays and cause erroneous results. The mechanism of action is the same for animals as it is for humans; the heterophilic antibodies bind to animal antibodies employed by the immunoassay, usually leading to a falsely increased measurement. Due to the extensive use of mouse IgG for analyte detection in immunoassays, anti-mouse antibodies are of particular concern.Herein, the prevalence of heterophilic antibodies against mouse IgG in a cohort of dog patients is estimated. It is demonstrated that the antibodies can have tangible consequences for patient care as they can interfere with commercial immunoassays used in veterinary laboratories. Falsely increased anti-Müllerian hormone (AMH) measurements were found, which could lead to needless surgery in dog patients. The molecular characteristics of canine heterophilic antibodies were shown to be heterogeneous. They may react with the Fc region or the Fab region of the murine IgG molecule. There is cross-reactivity with IgG from several species, and heterophilic antibodies in dogs are made up of the IgA, IgG and IgM isotypes. The prevalence of the antibodies varies between dog breeds, and the Bernese mountain dog is tentatively predisposed to heterophilic antibodies. The origin of these antibodies remains mostly unclear, but there is occasional cross-reactivity between antibodies to mouse IgG and canine autoantibodies to IgG. Canine heterophilic antibodies can persist for at least two years in serum and represent a risk factor for repeated analytical errors and misdiagnosis in patients with these antibodies.
Laboratorietest utgör tillsammans med anamnes och klinisk undersökning grunden för all sjukdomsdiagnostik. Det finns dock brister hos alla laboratorietest, och det förekommer analytiska felkällor som kan leda till att patienter får fel diagnos och behandling. Immundiagnostik används ofta till att mäta hormoner och andra biomarkörer i patientprov. Trots decennier av metodutveckling och tekniska framsteg kvarstår dock grundläggande problem hos de immundiagnostiska metoder som används inom sjukvården.I denna avhandling undersöks en seglivad felkälla som endast har studerats sparsamt inom veterinärmedicin. Hos människor och djur förekommer anti-djurantikroppar, ofta kallade heterofila antikroppar, som kan störa immundiagnostiska metoder och orsaka felaktiga testresultat. Mekanismen är densamma oavsett djurslag; de heterofila antikropparna reagerar med testernas djurantikroppar, vilket oftast leder till falskt förhöjda mätningar. På grund av den utbredda användningen av mus-IgG i dessa test så utgör anti-musantikroppar ett särskilt stort problem inom immundiagnostik.Resultaten beskriver för första gången förekomsten av heterofila antikroppar mot musIgG hos hundpatienter. Vidare demonstreras det att heterofila antikroppar hos hund kan ha påtaglig inverkan på patientsäkerheten, då de kan störa kommersiella immunanalyser som används av kliniska laboratorier. Felaktigt förhöjda mätningar av anti-müllerskt hormon (AMH) påvisades, vilket kan förorsaka onödiga kirurgiska ingrepp hos patienter. Heterofila antikroppar hos hund kan reagera med Fab- eller Fc-regionen hos mus-IgG. Det förekommer korsreaktivitet mot IgG från flera olika djurslag, och de heterofila antikropparna kan vara av IgA, IgG eller IgM-isotyp. Förekomsten av heterofila antikroppar varierar mellan hundraser, och berner sennenhundar är potentiellt predisponerade för dessa antikroppar. Antikropparnas ursprung har inte klarlagts, men det finns sporadisk förekomst av korsreaktivitet mellan autoantikroppar mot IgG och anti-musantikroppar. Heterofila antikroppar kan kvarstå i cirkulationen i åtminstone två år hos hundar, vilket är en riskfaktor för upprepade felaktiga mätningar och feldiagnostiseringar hos hundar med heterofila antikroppar.