Sammanfattning
Populärvetenskaplig sammanfattning.
Ascaridia galli (Nematoda: Ascaridiidae) är en rundmask som infekterar hönsfåglar. Parasiten har en direkt livscykel som inkluderar parasitägg i miljön (fjäderfästallar och inhägnader utomhus), samt larver och vuxna maskar i tunntarmen hos dess värddjur. Hos värphöns är kraftig maskinfektion förknippad med nedsatt djurhälsa och produktionsbortfall. Sedan de konventionella oinredda burarna för värphöns förbjöds inom EU 2012 har förekomsten av A. galli ökat i flera europeiska länder. Anthelmintikabehandling i kombination med rengöring och desinfektion av stallarna mellan olika produktionsomgångar är centralt för att bibehålla låg parasitbörda i infekterade flockar. Behandlingen (avmaskningen) påbörjas tidigast när parasitägg detekteras i träckprov eller när producenterna upptäcker maskar i avföring eller om hönsens hälsa är nedsatt. I de två senare fallen har hönsen oftast redan en hög parasitbörda vilket innebär att miljösmittan med parasitägg också är hög.
Avhandlingens mål var att öka kunskapen om behandlingsstrategier mot A. galli genom att; A) ta fram kunskap om infektionsdynamiken hos A. galli i relation till avmaskning i kommersiella värphönsbesättningar, B) validera en avmaskningsstrategi baserad på riktad behandling och C) utvärdera olika testmetoder för detektion och övervakning av anthelmintikaresistens.
Vår studie om effektiviteten hos avmaskningsmedlet flubendazol (FLBZ) som användes vid behandling av A. galli under pågående äggproduktion i två flockar på olika gårdar visade att FLBZ var effektivt mot samtliga parasitära utvecklingsstadier. Däremot återinfekterades hönorna inom en vecka efter avmaskningen vilket visar att effekten var kortvarig. Vår slutsats är att dagens användning av anthelmintika behöver förbättras.
Hos en svensk äggproducent jämfördes under 38 veckor effekterna av tidigarelagd riktad anthelmintikabehandling med de i en konventionell avmaskningsstrategi senare under produktionscykeln liksom i en obehandlad kontrollgrupp. Hönsen i stallet med riktad avmaskning hade ett signifikant lägre antal maskar och utskiljde färre ägg än de två övriga grupperna. Däremot noterades inga skillnader avseende parasitförekomst eller äggutskiljning hos hönorna i den konventionella behandlingsgruppen och hos de i den obehandlade kontrollgruppen. Vår slutsats är att en enda behandling relativt sent under produktionscykeln är suboptimalt eftersom den inte förebygger uppbyggnaden av miljösmitta med parasitägg. Riktad tidigarelagd behandling är följaktligen att föredra framför en enstaka behandling senare under produktionscykeln. En nackdel är dock att det krävs flera behandlingar för att uppnå långsiktig parasitkontroll. Resultaten av äggräkning och parasitlarvsutveckling visade inga tecken på förekomst av anthelmintikaresistens på den undersökta gården. Även undersökning av sambandet mellan olika mutationer på β-tubulin isotyp 1 vid kodonen 167, 189 och 200 gav stöd för att anthelmintikaresistens inte förelåg.
| Originalspråk | Engelska |
|---|---|
| Kvalifikation | Doktor i filosofi |
| Förlag | |
| Tryckta ISBN | 978-91-7760-244-6 |
| Elektroniska ISBN | 978-91-7760-245-3 |
| Status | Publicerad - 2018 |
Nyckelord
- B-tubulin
- ascaridiosis
- benzimidazole
- chicken
- control strategy
- parasite egg
- poultry
SLU-serie
- Acta Universitatis Agriculturae Sueciae
Citera det här
- APA
- Author
- BIBTEX
- Harvard
- Standard
- RIS
- Vancouver