Analys av populationstrender och avskjutningsstatistik för änder och gäss i Sverige: migrerande arter FoMa-vilt 2010

Övervakning av beståndsnivåer, trender och häckningsframgång är begränsad för flertalet av de jaktbara and- och gåsarterna i Sverige. Det enda undantaget är grågås där detaljerade studier på häckningsframgång bedrivs. Övervakning av den talrikaste andarten, gräsand, försvåras av omfattande utsättningar. Det finns tre pågående system som i olika utsträckning samlar in information om förändringar i beståndsstorlekar av de fågelarter aktuella i den här sammanställningen. Dessa är Svensk Fågeltaxering, Internationella sjöfågel- och gåsinventeringar samt Viltövervakningen hos Svenska Jägareförbundet. Därutöver har en sammanställning av inventeringsdata från kust- och skärgård gjorts för perioden 1975?2006. Svensk Fågeltaxering samt inventeringar av kust- och skärgårdshäckande fåglar har en tydlig övervakning av i Sverige häckande populationer. Sjöfågelinventeringar och avskjutningsstatistik berör i varierande grad populationer från andra länder. Svensk Fågeltaxering har ett övervakningsprogram som täcker hela landet med jämförbar och standardiserad inventeringsmetodik. Däremot infaller perioden för inventeringar inte vid den optimala för inventering av änder och gäss. De Internationella sjöfågelinventeringarna har en metodik som är anpassad till att övervaka de europeiska and- och gåspopulationerna, med begränsade möjligheter till övervakning av de i Sverige häckande bestånden. Avskjutningsstatistik påverkas av jaktens inriktning och exempelvis har intresset för att jaga änder längs kusterna minskat. Inventeringar av kust- och skärgårdshäckande fåglar genomförs med relativt långa intervall då de kräver tämligen omfattande arbetsinsatser. Tillgängliga data över räkningar av gås- och andpopulationer har relativt dåliga förutsättningar till att samköras för trendanalyser av de i Sverige häckande fåglarna. Därför spretar ibland and- och gåsarters trendriktningar åt olika håll vid en jämförelse mellan de olika systemen. Vintertid finns en god överensstämmelse mellan Svensk Fågeltaxering och Internationella sjöfågelinventeringar av antalsförändringar hos övervintrande arter. Dessa räkningar visar att många arter har flyttat sina vinterutbredningsområden längre norrut. Säkert är att fler jaktbara and- och gåsarter har ökat än som har minskat sina svenska häckande bestånd under den senaste 30-årsperioden. Den enda art vars beståndsstorlek bedöms ha minskat är krickan, medan beståndsstorleken har ökat för sju andra arter