Uppföljning av skånska mjölkares arbetssituation och hälsa

Under de senaste decennierna har storleksrationaliseringar inom mjölkproduktionen accelererat vilket resulterat i en förändrad arbetssituation och exponering av riskfaktorer för mjölkproducenten. Syftet med projektet var att följa upp de skånska mjölkproducenternas arbetssituation och hälsa under 2013 genom att upprepa en brevenkät till mjölkproducenterna i Skåne och med samma metod för insamling av uppgifter om upplevda belastningsbesvär och arbetssituation som tidigare genomförts 1988 och 2002. Samtliga mjölkföretag i Skåne (totalt 419) som fanns registrerade i Lantbruksregistret (LBR 2013) erhöll två enkäter. 232 företag (55.4%) svarade varav 247 mjölkares svar (75% män, 25% kvinnor) från 199 företag behandlades i studien. Männen var i medeltal 53.5 år gamla, hade arbetat 32.6 år som mjölkare och ar-betade 43.9 timmar/vecka. Kvinnorna var i medeltal 7 år yngre, hade arbetat 11 år färre som mjölkare samt arbetade 6 timmar mindre i veckan jämfört med sina manliga kolleger. Både männen och kvinnorna 2013 hade signifikant ökat sin veckoarbetstid med 3 resp. 4 timmar/vecka jämfört med 2002. Männen mjölkade i medeltal 30 kor 1988, 44 kor 2002 och 86 kor 2013. Motsvarande antal kor för kvinnorna var 29, 60 och 102. År 1988 arbetade nästan samtliga mjölkare i uppbundna system. Andelen män som arbetade i lösdriftssystem hade ökat från 4.1% 1988, 25.9% 2002 till 54.4% 2013. Motsvarande ökning för kvinnorna var från 1.8% 1988, 28.5% 2002 till 66.1% 2013. Av de mjölkare som uppgivit att de mjölkade i lösdrift arbetade 50.7% med robot-mjölkning. 79.0% av männen och 88.5% av kvinnorna rapporterade belastningsbesvär någon gång under 2013 framförallt i nedre rygg, skuldror och i knän för männen och i skuldror, nedre rygg och i handleder/händer för kvinnorna vilket är ingen statistisk förändring jämfört med besvärsfrekvensen och besvärsmönstret 2002. De yngre mjölkarna (≤ 35 år) rapporterade oftare besvär än de yngre 2002. De män som arbetade med mjölkningsrobot 2013 angav signifikant färre besvär i skuldror och höfter än de män som inte arbetade i robotsystem. Motsvarande angav kvinnorna färre besvär i nedre rygg. Ca 17% av mjölkarna angav att de hade andra hälsobesvär av sitt arbete i upp-bundna system jämfört med 9% i lösdriftssystemen. Vanliga besvär var astma, allergi och utslag men också besvär i luftvägar och lungor såsom nysningar, hosta och förkylningar. Mjölkarna angav också att de besvärades av trötthet och stress. Av de som arbetar i uppbundna stallar hade 40.8% råkat ut för olycksfall jämfört 30.7% i lösdrift. Djurrelaterade olycksfall dominerade såsom spark, tramp, klämning och stångning av djuren. Fallolyckor förekom också i båda systemen. I de uppbundna systemen var det att arbeta med djur och mjölkningen som gav mest arbetsglädje och i lösdriftssystemen var det att arbeta med djur och kalvarna. Ingen statistisk förändring i det totala antalet med belastningsbesvär 2013 kunde konstateras jämfört med besvärsfrekvensen 2002 trots den tekniska utvecklingen som har skett under de senaste 20 åren. Det som är ännu mer oroande är att de yngre mjölkarna (≤ 35 år) oftare rapporterade besvär än de yngre 2002. Flera metoder och insatser har utvecklats vad gäller mjölkningssystemens design och tekniska hjälpmedel för att minska arbetsbelastningen och förebygga belastningsbesvär vid mjölkning av kor. Trots dessa lösningar behövs det mer/fortsatt forskning och utveckling av ergonomiska interventioner inom olika mjölkningssystem. Den höga förekomsten av belastningsbesvär hos mjölkare beror inte enbart på mjölkningssystemens design. Andra bidragande orsaker kan vara långa arbetstider, ensidiga och upprepade arbetsuppgifter, psykosociala och organisatoriska faktorer. Det är därför nödvändigt att förbättra de fysiska, psykosociala såväl som de organisatoriska förhållandena för att göra mjölkningsarbetet mer attraktivt med färre hälsoproblem inte minst för de yngre som idag arbetar med mjölkning men också för att kunna rekrytera ny personal.