Synergies and trade-offs between crisis preparedness and environmental sustainability of school meals in Sweden

Recent demands and efforts to increase the food preparedness of Swedish municipalities call for an examination of how sustainable development and resilience is addressed in preparedness planning. This study explores opportunities and barriers for environmental sustainability and crisis preparedness to go hand in hand, using the case of school meals in Sweden. Specifically, we ask how recent crises and calls for preparedness affect the municipalities' work with sustainable school meals and what short-term solutions and long-term strategies may have emerged as a result. A national survey of 120 municipality officials and five semi-structured interviews were conducted. The results indicate that municipality officials generally do not find that there is a trade-off between environmental sustainability and preparedness work for school meals, with several noting that the increased focus on preparedness rather opens up for an increased focus on local food systems and using public procurement as a tool for shaping the production landscape. The findings presented in this report show that while the emphasis currently seems to be on organizing a crisis management and quickly putting in place short-term interventions to increase preparedness, the interviews with dietary managers and procurement officers provide examples of how improved food preparedness can be achieved simultaneously as the food system is pushed in a more sustainable direction. Still, municipalities around the country are at very different stages in their preparedness planning and environmental ambitions vary greatly. A clear national strategy that treats food preparedness and a sustainability transition of food systems as linked policy areas would therefore be beneficial in order to exploit synergies and manage trade-offs. By sharing risk with and building capacity of local food producers, public meal operations could play a key role in supporting and developing a food system that is resilient in the event of a crisis at the same time as it reduces the negative impact of food on climate and the environment. We conclude that the present moment represents a unique window of opportunity for deliberately exploiting synergies between increased preparedness, resilience, and sustainability of food systems.
Det globala livsmedelssystemet står inför flera sammanlänkade kriser. Rysslands invasion av Ukraina, covid-19-pandemin och klimatrelaterade effekter på jordbruket runt om i världen har uppmärksammat strukturella sårbarheter i livsmedelssystemet, med konsekvenser för både svensk och global matförsörjning. Till följd av detta har krav på en ökad och förnyad nationell livsmedelsberedskap i Sverige uppkommit. Mot bakgrund av det ökade fokuset på kris och krisförberedelse så utforskar denna studie hur miljömässig hållbarhet och resiliens hanteras i beredskapsplaneringen för offentliga måltider. Betraktas miljömässig hållbarhet som ett verktyg, ett hot eller helt enkelt som en icke-fråga?Att använda offentliga måltider som ett verktyg i omställningen till ett mer hållbart och resilient livsmedelssystem har varit en central rekommendation i en rad publikationer de senaste åren (Halloran et al. 2020; Lindahl & Jonell 2020; Röös et al. 2020; Pastorino et al. 2023). Varje dag äter ungefär en tredjedel av befolkningen en offentlig måltid i svenska skolor, sjukhus och äldreboenden (Swedish Food Agency 2022b). Även om detta bara står för en liten del av den totala livsmedelskonsumtionen i Sverige så utgör offentliga måltider en potentiellt kraftfull hävstångspunkt för att påverka både produktion och konsumtion i en mer hälsosam och hållbar riktning. På produktionssidan kan offentlig upphandling skapa en stabil efterfrågan på mer hållbart producerade livsmedel och därigenom driva en förändring mot ett mer hållbart jordbruk. Genom att handla från lokal och småskalig produktion kan offentliga livsmedelsinköp också fungera som ett verktyg för att öka självförsörjningen av livsmedel och diversifiera produktionen, vilket stöder resiliens och utveckling av lokala livsmedelssystem.Syftet med denna studie är att utforska möjligheter och barriärer för miljömässig hållbarhet och livsmedelsberedskap att gå hand i hand, med fokus på svenska kommuners arbete med skolmåltider. Mer konkret söker den svar på hur den senaste tidens kriser och uppmaningar till beredskap påverkar kommunernas arbete med hållbara skolmåltider och vilka kortsiktiga lösningar och långsiktiga strategier som har identifierats och initierats därav. I studiens första fas genomfördes en nationell enkätundersökning av 120 kommunala tjänstemän för att ge en översikt över var livsmedelsberedskap och hållbarhet befinner sig på dagordningen i den offentliga måltidsverksamheten. Detta följdes upp med fem semi-strukturerade intervjuer med kostchefer och upphandlare för att skapa en fördjupad förståelse för hur samspelet mellan aktiviteter för att öka miljömässig hållbarhet, krisberedskap och resiliens i lokala livsmedelssystem kan se ut.Resultaten visar att beredskap i förhållande till den offentliga måltidsverksamheten generellt sett är mycket högt prioriterat i landets kommuner. Anledningen till detta hänvisas i intervjuerna till “tillståndet i världen” – exemplifierat av krig i närområdet, klimatförändringar och erfarenhet av försörjningskedjornas sårbarhet under pandemin – tillsammans med politiska uppmaningar till livsmedelsberedskap och återinförandet av Sveriges totalförsvar. I alla intervjuer noteras det att beredskapsarbete sällan har stått på agendan fram tills för några år sedan.Vidare bedömer över 60% av enkätrespondenterna att det är av hög prioritet (4 eller 5 på en skala från 1–5) att kommunens måltidsverksamhet bidrar till långsiktig hållbar utveckling. Samtidigt är de lägst prioriterade områdena av de givna alternativen att öka andelen ekologisk mat i skolmaten, följt av insatser för att minska mängden kött i skolmaten. Både resultat från enkäten och intervjuerna pekar på att kostchefer, livsmedelsupphandlare och andra kommunanställda inte upplever att det finns en motsättning mellan att öka beredskapen och att hålla takten i det miljömässiga hållbarhetsarbetet. Samtidigt noteras det att andelen ekologiska livsmedel i skolmåltiderna generellt sett sjunker. En anledning till denna paradox kan vara att det snarare är höjningen av livsmedelspriser och ansträngda budgetar snarare än beredskapsarbetet i sig som gör att kommunerna i viss mån nedprioriterar ekologiska livsmedel. Parallellt med detta framkommer det i flertalet intervjuer att lokalproducerade eller svenskproducerade livsmedel i vissa fall anses vara det mer hållbara alternativet jämfört med det ekologiska, eller åtminstone det överlag bästa alternativet eftersom det även bidrar till mål om regional utveckling och beredskap.Resultaten visar på en trend mot lokalisering av livsmedelssystemet för skolmåltider. Ökad eller bibehållen upphandling av lokal mat i tider av ekonomisk stress och krisplanering framstår som en direkt eller indirekt strategi för att bygga beredskap och motståndskraft. I intervjuer diskuteras insatser för att minska beroendet på de stora livsmedelsgrossisterna till fördel för mer lokala aktörer med syfte att stärka lokal motståndskraft mot kriser och bidra till regional utveckling. I ett nytt risklandskap tycks det värderas mer än tidigare att bygga nära band med en mångfald av livsmedelsleverantörer i närområdet. Det är en utveckling som har potential att – under rätt omständigheter – föra med sig hållbarhetsfördelar. Så kan särskilt vara fallet i de kommuner som arbetar med strategiskt stöd, riskdelning och kapacitetsbyggande insatser riktade mot lokala livsmedelsleverantörer, exempelvis för att ställa om till miljömässigt bättre metoder eller produktion av mer diversifierade och hållbara grödor. Vidare så framkommer det i flera intervjuer att kraven på krisberedskap och motståndskraft har gett, eller önskas ge, upphov till nya sätt att upphandla och skriva kontrakt, i första hand för att möjliggöra mer långsiktighet och stabilitet i relationen med lokala leverantörer. Genom att dela risker med producenter, ställa krav och aktivt arbeta för att stötta hållbarhetsinstatser genom dialog och kapacitetsbyggande, ser vi exempel på hur kommuner i vissa fall formar det lokala produktionslandskapet på ett sätt som kan gynna en miljömässigt hållbar och resilient livsmedelsförsörjning i närområdet.Kort sagt visar resultaten som presenteras i den här rapporten att även om den största tonvikten tycks vara på att organisera en krisledning och att snabbt få plats kortsiktiga insatser för att öka beredskapen, ger intervjuerna med kostchefer och livsmedelsupphandlare exempel på hur förbättrad livsmedelsberedskap kan uppnås samtidigt som livsmedelssystemet ställs om i mer hållbar riktning. Samtidigt är det värt att nämna att kommuner runt om i landet befinner sig i mycket olika stadier i sin beredskapsplanering och att miljöambitionerna varierar kraftigt. En tydlig nationell strategi som behandlar livsmedelsberedskap och en hållbarhetsomställning av livsmedelssystem som sammanlänkade policyområden vore därför gynnsam för att utnyttja synergier och undvika motsättningar. Offentlig måltidsverksamhet skulle kunna spela en nyckelroll för att stödja och utveckla ett resilient livsmedelssystem som är motståndskraftigt i händelse av kris och samtidigt minskar matens negativa påverkan på klimat och miljö.