Metallanalys i vatten från Bottenhavet och Bottenviken

På uppdrag av Naturvårdsverket har vattenkemiska laboratoriet vid Institutionen för vatten och miljö, SLU tagit fram en metod för analys av metaller i brackvatten och analyserat prover från Bottenhavet och Bottenviken.  Halterna av arsenik, kobolt och nickel ökade i sydlig riktning, liksom för vanadin och zink ehuru trenden var mindre tydlig för dem. För bly, kadmium och krom kunde inga spatiala skillnader ses eftersom analysresultaten låg under rapporteringsgränsen. För koppar var halterna vid de nordligaste stationerna RA1 och RA2 lite lägre än vid övriga stationer men längre söderut syntes ingen skillnad.För kadmium, krom, koppar, nickel och bly var medelhalterna vid respektive station i denna studie lägre än gränsvärdena i Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25. Enligt dessa föreskrifter ska hänsyn tas till den naturliga bakgrunden vid jämförelse med gränsvärden för arsenik och zink, men dessa bakgrundshalter är inte kända i Bottenviken och Bottenhavet. Om den regionala bakgrundshalten som Herbert et.al. tog fram för zink i Östersjön används istället så låg medelhalterna vid alla provpunkter i Bottenhavet utom utsjöstationen C3 över gränsvärdet. Vid stationerna i Bottenviken och C3 i Bottenhavet låg medelhalterna under gränsvärdet men det kan inte uteslutas att anledningen till detta kan vara att halterna på dessa stationer korrigerats för mycket genom att den regionala bakgrundshalten använts istället för den naturliga bakgrundshalten. För arsenik låg medelhalterna i de nordligaste stationerna RA1, RA2 och A5 under gränsvärdet även utan att värdena korrigerats för bakgrundshalterna. För övriga stationer låg medelhalterna över gränsvärdet för arsenik men i och med att ingen korrigering av bakgrundshalt hade gjorts kan ingen slutsats dras av detta.