Implementering av återvätningsprojekt – delrapport från Interreg-projektet Land4Climate: återvätning, klimatnytta, implementering, hinder, möjligheter

I både Sverige och Danmark finns det ett växande fokus på återvätning av s.k. organogena jordar, det vill säga torv- och gyttjejordar. Anläggning av våtmarker för näringsretention, biologisk mångfald och rekreation är något som länderna arbetat med i många år, medan återvätning av organogena jordar i syfte att minska utsläpp av koldioxid är ett relativt nytt och växande politik- och insatsområde såväl internationellt som nationellt. Utdikningarna som påbörjades i mitten av 1800-talet och som pågick fram till 1990-talet har medvetet orsakat torrläggning av torvmarker i syfte att förbättra produktionen på jordbruks- och skogsbruksmarker. Detta har resulterat i att den stora mängden organiskt material som lagrats sedan istiden exponerats för syre. Den nedbrytningsprocess som exponeringen medför har lett till stora utsläpp av växthusgaser i atmosfären. Genom att återställa den ursprungliga vattennivån i dessa områden kan en fortsatt nedbrytning av kol och därmed utsläpp av bland annat koldioxid förhindras. Åtgärder för att återställa naturliga vattenförhållanden i landskapet kallas återvätning.