Främmande arter i svenska sötvatten - en översikt

I svenska sötvatten finns omkring 50 flercelliga främmande arter som kan klassificeras som bofasta i landet. Med främmande menas sådana som fått hjälp av människan att ta sig hit. För ytterligare ca ett 30-tal främmande arter råder osäkerhet om de reproducerar sig i landet, eller om detta sker endast sporadiskt. Flera av arterna orsakar inga kända skador på ekosystemen, även om de genom sin förekomst alltid har någon påverkan. Ett antal arter har dock negativ effekt på naturmiljön, arter och/eller ekosystemtjänster. Dessa klassas som ”invasiva”. Några av de allvarligaste är signalkräftan med tillhörande kräftpestalgsvamp, mink, sjögull, vattenpest och vandrarmussla. Främmande/invasiva arter har under senare år fått ökad uppmärksamhet, bland annat genom att klimatförändringar ökar riskerna för att fler problematiska arter når Sverige. Även EU:s förordning om invasiva arter bidrar till ett ökat fokus. I förordningen listas 66 invasiva främmande arter vilka bedömts vara ”av unionsbetydelse”. En betydande andel av dessa (27 st) är limniska och minst fem av dessa finns i svenska sötvatten (bisam, signalkräfta, ullhandskrabba, smal vattenpest och gul skunkkalla). De listade arterna ges ett antal restriktioner: de får inte föras över gränser, säljas, sättas ut, eller odlas. Medlemsländerna ska verka för att befintliga populationer utrotas eller kontrolleras, samt övervaka naturmiljöerna där de finns. För signalkräftan finns sedan 2019 ett svenskt hanteringprogram. Föreliggande rapport innehåller även en lista med 30 så kallade tröskelarter vilka orsakat skador i grannländer men som ännu inte påträffats i Sverige. Utöver ovan nämnda listor presenteras de viktigaste sammanställningarna/ databaserna över invasiva arter (NOBANIS/Artfakta/GISD och EPPO).